Ja då var man tvåbarnsmor, hur häftigt som helst.. Tänk att jag har fått världens finaste och goaste pojkar..

Natten innan sov jag inte mycket, kl 04.30 vaknade jag och funderade om jag skulle kliva upp och läsa tidningen.. Men känner jag Oliver rätt så skulle han också ha klivit upp så jag väntade till kl var 05.15 och mycket riktigt så kom han tassande efter.. Han kände nog oxå på sig att det var något på gång..

Kl 06.30 så checkade vi in på BB och efter sista duschen som tjockis så väntade det värsta av allt, ta prover och sätta nål.. Men det gick väl ganska bra..

Kl 8.00 så fick vi ta en promenad ner till op i mycket eleganta kläder.. Vitrock och nätbyxor och det är ju tur att den där rocken inte är nå genomskinlig alls så att blöja och kateterpåsen syntes hur bra som helst..:-) Som tur var var det ju ganska tidigt så det var inte så mycket folk i farten..

Väl inne på op så fick Jimmy förja med en personal till ett rum (hmmm) och jag fick gå in på salen där allt skulle ske.. Då bärjade jag bli riktigt nervös, mest för att dom skulle sticka mig i ryggen och men oxå för att jag inte hade koll på vad dom gjorde bakom skynket.. Underläkaren som satte bedövningen var underbar och det var den övriga personalen oxå, att det kan finnas så bra människor.. Hursomhelst..

Hon berättade precis vad hon gjorde och det var faktiskte inte mycket att vara nerväs för.. Hur skönt som helst när den började ta, alldeles varm i kroppen och lugnet infann sig.. Mitt blodtryck skönk lite och det kändes som om jag skulle svimma och blev lite illamående men det fixade dom fort genom att tippa hela sängen och det var lite otäckt med tanke på att jag inte kunde röra benen och sen fick jag något supermedel som gjorde att trycket blev bättre..

Alla människor som sprang runt runt gjorde att jag blev lite nerväs att Jimmy skulle missa allt men så kom han in och han skulle nog kunna lurat vem som helst att det var han som skulle göra ingreppet, blå kläder och mössa.. Hur fin som helst..:-)

Jag kramade Jimmys hand så hårt att han nästan fick blodstopp, Det gjorde såklart inte ont men det var lite otäckt när dom bökade och hade sig men vi pratade om allt möjligt så att jag skulle tänka på något annat.. Rätt som det var så sa dom GRATTIS och sen hörde vi ett litet skrik där bakom skynket.. Allt gick så fort, kl 08.41 föddes Axel och han var inte så liten.. 4076 gram och 53,5 cm så man undrar ju hur jag och han hade sett ut om vi gått tiden ut... Ojojoj!!

När dom sydde ihop mig så gick barnmorskan, Jimmy och Axel till förlossningen så att dom kunde göra i ordning honom.. Där fick Jimmy oxå inta den härliga mackan, själv den här gången oxå..

Ovanför mig så satt det en lampa och i den speglades det ner på magen, lovade mig själv att jag inte skulle titta i den. Men när jag låg där och funderade när dom sydde så titttade jag såklart upp och såg rakt in i magen.. Inte jättesmart, men men..

Hamnade sen på uppvakningen så att det hade koll på när min bedövning släppte och det gick ganska snabbt.. Fick vänta i nästan två timmar på att mina prinsar skulle komma och när dom gjorde det så ringde vi runt till de närmaste och sen bar det av upp till BB..

Runt 16 så kom en mycket stolt storebror och mormor och hälsade på.. "Bäse" skrek Oliver och sen fick Axel så mycket pussar och klappar.. Oliver passade även på att räkna tårna på Axel och det var lugnt, fyra st, längre kan han inte räkna..:-)

Onsdagen hade jag tänkt att jag skulle kliv upp och vara jättepigg.. Mitt Hb var så bra (92) så jag tänkte att det var lugnt.. Hade lite fel, kom till toa sen höll jag på att svimma så de fick komma med sängen dit.. Blev så besiken och inte nog med det.. Hade sån huvudvärk, dom sa att det kunde bero på bedövningen så då blev det ryggläge resten av dagen..
Fick ordinerat kaffe och Coca Cola och det är ju inte varje dag så jag drack för glatta livet.. Blev tyvärr inte så mycket bättre men på Torsdag så gick det mycket bättre, då traskade jag runt mycket plus att jag fick besök av Malin och det var jättetrevligt, kände sig inte så superfräsch men men..

Fredag blev det hemfärd, lite tidigare än jag tänkt mig men jag blev av med mitt enkelrum så jag bestämde mig för att åka hem.. Kände mig lite nervös men Jimmy fixade allt..
 
Det är ganska svårt att inte göra något, man vill så gärna gå och plocka och fixa.. Men jag känner direkt om jag överansträngt mig, då får jag ont i magen och det är absolut inte bra.. Jimmy skäller på mig och säger att jag ska sätta mig i soffa och ta det lugnt.. Men igår så sög det till i disktarmen så då var jag tvungen att diska och det kändes riktigt bra..:-) Va knäpp man är...!!

Väl hemma så är allt underbart. Axel är så lugn, det sägs ju att snittbarn är lugnare och än så länge verkar det stämma.. Han äter, sover och bajsar... Oliver är så himla stolt och snäll mot honom.. Längtar tills jag mår bättre i magen så att jag kan leka med Oliver och hans bilar.. Man märker att han vill ha uppmärksamhet men det är ju helt naturligt och vi ger honom det så mycket vi kan..

Nu ska jag gå och ge Axel lite mat innan hela familjen ska åka och hämta Oliver på dagis, fröknarna vill se underverket..:-)