Tänk att känna att man är född i fel kropp, att man inte är den man ser ut att vara.. På Operah idag så handlar det om två personer som känner så.. Måste vara svårt när man kommer underfund om det, våga stå upp för den man är.. Undra om man själv skulle våga inse det?? Jag är så himla glad att jag lever det liv jag lever, en toppenfamilj, tre underbara pojkar och mina nära och kära..
Ibland brukar jag tänka på vad man skulle göra utan sina kompisar, hur skulle man klara det.. Inte ha någon man kan ringa närsomhelst.. Och det som är så underbart med riktiga kompisar är ju att man behöver inte prata med varandra varje dag.. Det blir allafall som vanligt när man träffas, även fast man inte pratat på flera månader så känns det som om man har gjort det när man träffas.. 

Tänk om den dagen kommer när någon av mina älskade pojkar kommer hem från skolan och någon har varit dum mot dom, dom kanske inte får vara med och leka eller något liknande då kommer mitt hjärta att brista..

Låg och vilade med Axel idag på fm och det är ju helt underbart att ligga och höra de där små andetagen och hålla den där lilla handen..
Kommer förhoppningsvis lite bilder ikväll om min kära sambo vill hjälpa mig.. Är ju inte den händigaste när det gäller datorer och nu ska jag föra över bilder från mobilen och det har jag inte provat någon gång så han vill inte låta mig prova när han inte var hemma.. Undrar varför???